En mer flexibel hyresmarknad – Ny privatuthyrningslag och ändrade regler för bostadsrätt och blockhyra
- 27 maj
- 5 min läsning
Uppdaterat: 1 juni

Den 1 juli 2026 träder flera viktiga förändringar på hyresmarknaden i kraft i form av bl.a. en ny privatuthyrningslag, utökade möjligheter att hyra ut bostadsrätt i andra hand och nya regler om blockhyra. Ändringarna påverkar flera aktörer, från privatpersoner som vill hyra ut en bostad till bostadsrättsföreningar och företag som arbetar med professionell uthyrning. I följande artikel redogör vi översiktligt för ändringarna och vilka juridiska möjligheter och risker ändringarna kan innebära.
Bakgrund
Dagens regelverk vid uthyrning har bedömts ha flera brister, är svåröverblickade och allmänt dåligt anpassade till hur bostadsmarknaden fungerar idag. Det har bl.a. inneburit att privatpersoner avstått från att hyra ut, att bostadsrättsföreningar vägrar fortsatt uthyrning i andrahand trots att skälen kvarstått, men också att företag upplevt svårigheter att ordna bostäder för personal vid arbete på annan ort eller rekryteringar från utlandet.
Det är mot bakgrund av ovan som regeringen föreslagit lagändringar (prop. 2025/26:187) som nu antagits och träder i kraft den 1 juli 2026.
En ny privatuthyrningslag
Den nya privatuthyrningslagen ersätter nuvarande lag om uthyrning av egen bostad (2012:978). Syftet är att samla reglerna om privatuthyrning i en mer heltäckande och lättillgänglig lag, i stället för att privatpersoner ska behöva navigera mellan flera olika författningar. Den nya lagen får också en tydligare struktur och är bättre anpassad till småskalig uthyrning av ägda bostäder.
I korthet innebär ändringarna bl.a. följande:
Privatpersoner får ett enhetligt regelverk för uthyrning av ägda bostäder, t.ex. villa, bostadsrätt, komplementbostadshus eller rum i den egna bostaden,
Lagen gäller inte vid uthyrning av hyresrätt, fritidsupplåtelser eller när hyresvärden regelmässigt hyr ut fler än två (2) bostäder som inte utgör del av den egna bostaden,
Parterna får större frihet att avtala om hyran, men hyresgästen kan begära prövning om hyran är väsentligt högre än hyran för jämförbara privatuthyrningar,
Parterna får också större utrymme att avtala om bostadens skick och vissa kostnader, såsom el, värme och vatten samt
Reglerna om hyrestid och uppsägning tydliggörs, bl.a. genom att hyresgästen får säga upp avtalet med tre (3) månaders uppsägningstid.
Kommentar
Den främsta praktiska effekten är att privatuthyrningar får ett enhetligt och mer lättöverskådligt regelverk (istället för att i vissa delar kompletteras av 12 kap. JB). Vår erfarenhet är att när uthyrningar enligt privatuthyrningslagen blir föremål för tvistigheter beror det ofta på att parterna gjort avsteg eller införlivat otydliga villkor i avtalet. När regelverket blir mer anpassningsbart och öppnar upp för att avtala om fler villkor, finns också en ökad risk för konflikter mellan avtalsparterna. Särskilt när hyresgästen också har vissa skyddsregler som följer av lagstiftningen. Det återstår att se hur snabbt marknaden anpassar avtalen till den det nya regelverket och vilken praxis som kan komma att bildas.
Utökade möjligheter att hyra ut bostadsrätt i andra hand
Bostadsrättshavare får utökade möjligheter att hyra ut sin lägenhet i andra hand. Kravet på samtycke från bostadsrättsföreningens styrelse, eller tillstånd från hyresnämnden, finns dock kvar. Den centrala förändringen är att tidigare andrahandsuthyrning inte längre ska väga lika tungt vid en ny prövning, om uthyrningen inte har skett i betydande omfattning. Samtidigt är det viktigt att framhålla att reglerna inte innebär någon fri uthyrningsrätt, bostadsrättshavaren måste fortfarande ha skäl för uthyrningen och föreningen kan fortfarande säga nej om det finns befogad anledning.
I korthet innebär ändringarna bl.a. följande:
Bostadsrättshavare får utökad möjlighet att hyra ut under längre tid (till skillnad från dagens gräns ca ett (1) år) när skälen för uthyrningen kvarstår (t.ex. vid arbete eller studier på annan ort, provboende, uthyrning till närstående m.m.),
Tidigare uthyrning bara ska beaktas om den har skett i betydande omfattning, vilket saknar en uttrycklig gräns (omkring fem (5) års uthyrning nämns som en riktlinje i förarbetena),
Föreningen kan fortfarande neka uthyrning vid befogad anledning, t.ex. om uthyrningen påverkar förvaltningen negativt, riskerar störningar eller börjar likna permanent uthyrningsverksamhet,
Gränsen mellan inneboende och tillståndspliktig andrahandsuthyrning tydliggörs i lagstiftningen.
Kommentar
De utökade möjligheterna till andrahandsuthyrning är en av de mest omdiskuterade ändringarna och kan innebära en ökad arbetsbelastning för bostadsrättsföreningar. Eftersom det fortfarande krävs giltiga skäl för uthyrningen innebär ändringarna inte någon fri uthyrningsrätt, t.ex. genom återkommande uthyrning via olika uthyrningsplattformar. Risken ligger snarare i gränsfallen, där en mer generös ordning kan göra det svårare att skilja legitima andrahandsupplåtelser från upplägg där bostadsrätten i praktiken används som ett uthyrningsobjekt. För bostadsrättsföreningar blir det därför viktigt att se över rutiner, dokumentation och villkor för tillstånd, både för att hantera ansökningarna korrekt och för att minska risken för tvister med bostadsrättshavare och/eller andrahandshyresgäster.
Modernare regler för blockhyra
Med blockhyra avses att en aktör hyr minst tre (3) bostadslägenheter för att sedan upplåta dem vidare. Reglerna används bland annat för personalbostäder, studentboenden och andra delningsbostäder. Genom lagändringarna utvecklas modellen för att bättre passa dagens behov av företagsbostäder och delningsboenden, där flera personer t.ex. hyr egna rum men delar gemensamma ytor.
I korthet innebär ändringarna bl.a. följande:
Blockhyra ska enklare kunna användas för företagsbostäder och delningsbostäder,
Tillämpningsområdet tydliggörs genom särskilda tillståndsgrunder (upplåtelse till anställda eller en avgränsad personkrets, uthyrning till företag i behov av personalbostäder och delningsbostäder anpassade för gemensamt nyttjande),
Hyresnämndens prövning förenklas genom att nämnden prövar tillståndet till blockhyra, i stället för varje enskilt avtalsvillkor och
Parterna får större avtalsfrihet, bl.a. för att anpassa avtalet efter upplåtelsens kommersiella och praktiska förutsättningar.
Kommentar
Ändringarna gör blockhyra till ett mer användbart verktyg för företagsbostäder och delningsboenden, men regelverket är fortfarande avgränsat och kräver tillstånd. För fastighetsägare och företag kan detta skapa nya möjligheter att ordna flexibla boenden, särskilt för personal och andra tydligt avgränsade grupper. Samtidigt behöver avtalen, hyresnivåerna och den faktiska användningen vara tydliga för att undvika tvister eller ifrågasättanden av upplägget. Eftersom redan godkända blockhyresavtal består kommer de parter som vill använda de nya möjligheterna behöver ansöka om ett nytt tillstånd till blockhyra efter ikraftträdandet.
Reflektioner
Lagändringarna är ett steg mot en mer flexibel hyresmarknad och ett bättre utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet. Även om lagändringarna skapar nya möjligheter för privatpersoner, bostadsrättshavare och kommersiella aktörer är de relativt begränsade. Det återstår att se hur de olika aktörerna lyckas omsätta lagändringarna i praktiken och om lagändringarna ger önskad effekt eller om ytterligare reformer kan vara att vänta i framtiden.
De nya möjligheterna lär oavsett leda till fler gränsdragningsfrågor initialt, särskilt kring andrahandsuthyrning och blockhyra. Under de kommande åren blir därför ny praxis från hyresnämnder och domstolar viktig för att klargöra hur reglerna ska tillämpas i praktiken. Det ska bli intressant att se vilket faktiskt genomslag reformen får på bostadsmarknaden och vi följer utvecklingen på området med stort intresse.
Har du frågor om lagändringarna, hur de kan påverka din verksamhet eller annat inom fastighetsrätt, bostadsrätt eller lokalhyra är du välkommen att kontakta oss.
(Vänligen notera att artikeln endast är en generell redogörelse av informativ karaktär och ska inte ses som bindande juridisk rådgivning i det enskilda ärendet.)