Invasiva främmande arter – Vilket ansvar har fastighetsägare?

Invasiva främmande arter kan få betydelse för fastighetsägare vid markanvändning, skötsel och hantering av växtlighet.

Invasiva främmande arter har fått ökad betydelse som praktisk och juridisk fråga för fastighetsägare. Den nya förordningen om invasiva som trädde i kraft den 15 maj 2026, kompletterar EU:s regelverk och inför en nationell förteckning över arter som bedöms vara särskilt problematiska i Sverige. För fastighetsägare är den frågan inte bara om en art förekommer på fastigheten, utan hur förekomsten hanteras korrekt vid användningen och förvaltningen av fastigheten.

Vad innebär den nya förordningen om invasiva främmande arter?

Den 15 maj 2026 trädde förordning (2026:311) om invasiva främmande arter i kraft. Förordningen kompletterar EU:s regelverk och innebär att Sverige nu har infört en egen nationell förteckning över invasiva främmande arter av betydelse för Sverige. Även om regelverken tar sikte på olika former av invasiva främmande arter är det främst den invasiva växtligheten som kan vara särskilt intressanta för fastighetsägare.

Den viktigaste nyheten är att arter som bedöms vara särskilt problematiska i Sverige, men som inte nödvändigtvis finns med i EU:s förteckning, nu omfattas vissa nationella förbud och krav på att bl.a. hindra spridning. Den svenska nationella förteckningen omfattar bl.a. arter som blomsterlupin, sandlupin, vresros, kanadensiskt gullris, höstgullris och sjögull.

Skillnaden mellan förteckningarna är viktig. EU-listade arter omfattas av ett mer långtgående ansvar, medan den nationella förteckningen framför allt innebär förbud mot aktiv hantering och krav på att hindra spridning. Ansvaret kan dock skilja sig åt mellan olika typer av fastighetsägare (se nedan).

Vad gäller för enskilda fastighetsägare?

För enskilda fastighetsägare (t.ex. privatpersoner, företag, fastighetsbolag, bostadsrättsföreningar, samfälligheter, nyttjanderättshavare m.m.) innebär den nya förteckningen inte att alla nationellt listade växter automatiskt måste tas bort. Det är inte tillåtet att t.ex. odla, plantera, sälja, transportera (utom till en anläggning i samband med utrotning) eller släppa ut i miljön. Däremot behöver enskilda fastighetsägare vidta nödvändiga åtgärder för att hindra spridning av skadlig växtlighet.

I praktiken kan det innebära ett ökat behov av att hantera listade växter med större försiktighet än tidigare vid t.ex. röjning, slåtter, grävning, trädgårdsavfall eller annan hantering av jordmassor. Som nämnts ovan gäller för arter listade i EU förteckningen ett mer långtgående, där kända förekomster kan behöva bekämpas eller hanteras enligt myndigheternas anvisningar.

Vad gäller för offentliga fastighetsägare?

För offentliga fastighetsägare (t.ex. statliga myndigheter, kommuner eller regioner) är ansvaret mer långtgående när det gäller växter på den svenska nationella förteckningen, dessa kommer behöva vida åtgärder för att hindra att nationellt listade växter växa eller reproducera sig. Det innebär att frågan inte bara handlar om att undvika spridning, utan också om att planera, prioritera och genomföra åtgärder i den löpande markförvaltningen.

Eftersom offentlig fastighetsägare ansvarar över stora och varierande ytor (t.ex. parker, vägkanter, skolområden, badplatser, naturmark, kommunala grönytor m.m.) kommer dessa behöva arbeta fram rutiner för inventering, skötsel, dokumentation samt hantering av växtlighet för att uppfylla kraven i den nationella förteckningen. Arbetet kommer i stor utsträckning ske under ledning av bl.a. Naturvårdsverket, som får en central roll i genomförandet av den nationella förteckningen.

Vilka juridiska frågor bör enskilda fastighetsägare tänka på?

Som nämnts ovan behöver enskilda fastighetsägare behöver inte alltid vidta omfattande bekämpningsåtgärder, men bör ha kontroll över förekomster och spridningsrisker. Frågor med anknytning till invasiva arter och den nationella förteckningen kan dock uppkomma i flera aspekter. Några generella råd som kan ges är bland annat följande:

Inventering, dokumentation och hantering av växtlighet

Fastighetsägare bör inventera och bilda sig en uppfattning om några arter som antingen omfattas av EU:s förteckning, men framförallt den svenska nationella förteckningen förekommer på fastigheten. Vid eventuella förekomster bör åtgärder dokumenteras, särskilt om växtmaterial, trädgårdsavfall eller jordmassor ska hanteras, flyttas eller tas om hand.

Fastighetsöverlåtelser och fel i fastighet

Även om rättstillämpningen inte i någon större utsträckning har hanterat frågor om invasiva arter och eventuellt ansvar vid fastighetsöverlåtelser eller fel i fastighet, kan det inte uteslutas att frågorna kan bli mer aktuella framöver. Det kan därför finnas goda skäl att överväga att avtala i frågorna i samband med köp, due diligence, frågelistor, garantier och eventuella friskrivningar.

(För en närmare genomgång om invasiva arter vid fastighetsöverlåtelser, läs vår artikel om parkslide och fel i fastighet.)

Entreprenader, skötsel och ansvarsfördelning

Vid entreprenader, fastighetsskötsel, röjning, schaktning och andra markarbeten bör ansvarsfördelningen regleras tydligt. Det bör framgå vem som ansvarar för inventering, hantering av växtmaterial och jordmassor, dokumentation, kostnader och eventuella myndighetskontakter. Det är viktigt eftersom felaktig hantering kan leda till spridning och därmed ökade kostnader, förseningar eller tvister om ansvar.

Reflektioner

De nya reglerna innebär inte att varje enskild fastighetsägare omedelbart måste avlägsna alla nationellt listade växter från sin fastighet. Den praktiska förändringen är snarare att vissa arter nu får tydligare juridisk betydelse, vilket innebär att fastighetsägare kan behöva ta ett mer aktivt ansvar för att inte bidra till spridning och för att vidta nödvändiga åtgärder när spridningsrisker uppkommer. För professionella aktörer kan reglerna få särskild betydelse vid fastighetsförvaltning, entreprenader, masshantering men också vid om förvaltning av fastigheter eller vid fastighetsöverlåtelser.

Det är ännu för tidigt att säga vilket genomslag den nationella förteckningen kommer att få i rättstillämpningen och i frågor om bl.a fel i fastighet. Klart är dock att ansvarsfördelning, dokumentation och rutiner för hantering av växtlighet, växtavfall och jordmassor kommer att få ökad betydelse vid tillsyn, markförvaltning, avtal och tvister om ansvar eller kostnader.

Har du frågor med anledning av ovan, invasiva arter eller annat inom fastighetsrätt eller miljörätt är du välkommen att kontakta oss.

(Vänligen notera att artikeln endast är en generell redogörelse av informativ karaktär och ska inte ses som bindande juridisk rådgivning i det enskilda ärendet.)