Miljörättslig due diligence vid företags- och fastighetsförvärv
Vid förvärv av företag eller fastigheter kan frågor om förorenade områden, tillstånd, villkor eller miljörättsligt ansvar uppkomma. En miljörättslig due diligence syftar till att identifiera, bedöma och redovisa miljörättsliga risker samt ge köparen ett beslutsunderlag, t.ex. inför förhandling av villkor eller garantier i överlåtelseavtalet. I följande artikel redogör vi för några av de centrala frågorna vid genomförandet av en miljörättslig due diligence och hur identifierade miljörättsliga risker kan hanteras i överlåtelsehandlingarna.
Genomförande av miljörättslig due diligence
Som bekant utgör due diligence en strukturerad granskning inför ett förvärv av ett företag, fastighet eller annan röresle i syfte att identifiera och bedöma vissa legala risker. En miljörättslig due diligence är särskilt inriktad på de miljörättsliga förhållandena, t.ex. tillstånd, villkor, ansvar för föroreningar eller myndighetskrav.
Granskningen baseras vanligtvis på tillgänglig dokumentation och kan vid behov kompletteras med miljötekniska undersökningar. Resultatet av en miljörättslig due diligence sammanställs vanligtvis i en rapport eller ett PM med en redogörelse för identifierade miljörättsliga risker, bedömningar och eventuella rekommendationer inför förvärvet.
Granskningens omfattning
Även om omfattningen av en miljörättslig due diligence varierar utifrån det tilltänkta köpeobjektets karaktär och verksamhet (t.ex. fastighet, företag eller annan rörelse) avser granskningen vanligtvis bland annat:
Förorenade områden och historiskt miljöansvar. En central del av granskningen brukar avse fastighetens historiska användning och kända eller misstänka föroreningar samt risken för framtida undersöknings- eller efterbehandlingskrav. Ansvarsförhållandena kan många gånger vara komplexa och påverkas bl.a. av hur förvärvet är strukturerat, bolagsförhållanden, övergångebestämmelser, tidigare avhjälpanden eller verksamheter som har bedrivits.
Miljötillstånd och villkor. Granskning av om verksamheten har nödvändiga miljötillstånd eller föreskriven anmälan gjorts och förekomsten av eventuella dispenser. Även om gällande villkor eller andra meddelade myndighetsbeslut följs. Även pågående tillståndsprocesser, risker för omprövning, behovet av nya eller ändrade tillstånd kan behöva klargöras alt. om finns andra förpliktelser som kan ha övertagits.
Tillsyn och myndighetskrav. Genomgång av pågående men också avslutade tillsynsärenden, meddelade förelägganden, förbud, miljö- och inspektionsrapporter samt eventuella brister i verksamhetens egenkontroll. Även andra tillkommande krav eller regler för vissa särskilda verksamheter kan behöva granskas närmare.
Framtida användning eller avveckling. Granskning av de miljörättsliga förutsättningarna för köparens planerade användning av verksamheten eller fastigheten, t.ex. vid utökad produktion, ändrad verksamhet eller exploatering men också vid eventuell nedläggning eller avveckling.
Hantering av miljörättsliga risker i transaktionshandlingarna
Resultatet av en miljörättslig due diligence bör återspeglas i överlåtelsehandlingarna. Identifierade risker kan föranleda behov av kompletterande undersökningar, justering av köpeskillingen eller särskild avtalsreglering i form av tillkommande villkor eller garantier.
Vid utformning och förhandling av de miljörelaterade avtalsbestämmelserna bör särskilt beaktas att den civilrättsliga ansvarsfördelningen mellan parterna inte i sig påverkar det miljörättsliga ansvar som kan göras gällande enligt miljöbalken. Hanteringen av de miljörättsliga riskerna kan också få betydelse för förvärvets finansiering och möjligheterna att erhålla försäkringsskydd.
Kontakta oss
Vi biträder vid genomförandet av miljörättslig due diligence i samband med företags- och fastighetsförvärv, med särskild inriktning på förorenade områden, tillståndsfrågor och hantering av miljörättsliga risker vid överlåtelser. Kontakta oss för mer information.
(Vänligen notera att artikeln endast är en generell redogörelse av informativ karaktär och ska inte ses som bindande juridisk rådgivning i det enskilda ärendet.)