Uranbrytning tillåts i Sverige igen – Vilka konsekvenser och möjligheter innebär lagändringarna?

Vilka konsekvenser och möjligheter får lagändringarna om slopat förbud mot utvinning av uran i Sverige?

Riksdagen har beslutat att anta förslag om ändringar i lagstiftningen vilket bl.a. innebär att brytning och prospektering av uran ska tillåtas i Sverige igen. Som en del av genomförandet av ändringarna kommer bl.a. kommuners tillstyrkande (vetorätt) vid mindre hantering av uran att försvinna. Lagändringarna genomförs som ett led i att öka Sverige och EU:s möjligheter att i större utsträckning vara självförsörjande av kritiska råmaterial.

Bakgrund

Riksdagen har den 5 november 2025 (2025/26:NU7) beslutat att ändringar ska genomföras i lagstiftningen (prop. 2024/25:203) vilket innebär att det ska bli tillåtet att utvinna och prospektera efter uran i Sverige igen. Ändringarna genomförts i huvudsak genom att uran omklassificeras till koncessionsmineral och att den obligatoriska tillåtlighetsprövningen av regeringen avgränsas till endast större verksamheter, vilket också innebär att det kommunala tillstyrkandet (vetorätten) försvinner vid brytning i mindre mängder.

Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2026.

Ökad efterfrågan på uran

Efterfrågan på uran har ökat till följd av förnyat intresse för kärnkraft som fossilfri energikälla. EU har också en tydlig målsättning om en större självförsörjning av kritiska metaller och mineraler. Sveriges berggrund är rik på uran och bedöms utgöra cirka 28 % av hela Europas kända uranfyndigheter (vilket dock endast uppgår till cirka 0,2 % av världens totalt kända uranfyndigheter). Fram till år 2018 var det tillåtet att utvinna uran i Sverige men förbjöds med hänvisning till bl.a. ekonomiskt olönsamt.

Mot bakgrund av den ökade efterfrågan av uran runt om i världen har intresset för utvinning och prospektering de senaste åren ökat. Det ska också påminnas om att brytning och undersökningar av eventuella fyndigheter kräver tillstånd enligt fler författningar i form av bl.a. undersökningstillstånd och bearbetningskoncession (minerallag (1991:45)), miljötillstånd (miljöbalk (1998:808)), detaljplan (plan- och bygglag (2010:900)) m.fl.

Vad de beslutade ändringarna innebär i huvudsak

De beslutade ändringarna innebär i huvudsak följande:

Uranbrytning tillåts i Sverige igen och uran återinförs som koncessionsmineral

Det nuvarande förbudet mot att ge tillstånd för att utvinna, bearbeta eller anrika uranhaltigt material avskaffas. Som ett led i ändringen blir det åter möjligt att prospektera och ansöka om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för uran, under samma förutsättningar som för andra koncessionsmineraler.

Begränsningar av den kommunala vetorätten vid utvinning i mindre omfattning

Regeringens obligatoriska prövning vid utvinning av uran i mindre omfattning tas bort. Lagändringen innebär i sin tur att kravet på kommunalt tillstyrkande (vetorätten) vid utvinning i mindre omfattning av uran försvinner. För fullskalig gruvverksamhet med stor omgivningspåverkan eller stora ingrepp i miljön krävs också fortsättningsvis tillstånd från Regeringen, där kommunen också har möjlighet att påverka genom vetorätt.

Även om det kommunala vetot försvinner vid utvinning av uran i mindre omfattning, kan kommunerna fortfarande påverka möjligheterna att driva dessa verksamheter genom att t.ex. inte ändra eller anta detaljplan som tillåter verksamheten, inom ramen för samråd vid miljökonsekvensbeskrivningar yttra sig eller genom att föra talan i tillståndsärenden.

Befintliga undersökningstillstånd påverkas inte

Några övergångsbestämmelser föreslås inte vilket innebär att befintliga undersökningstillstånd, som gäller för samtliga koncessionsmineraler, också kommer inkludera uran i samband med att ändringarna träder i kraft. För bearbetningskoncessioner kommer dock nya ansökningar också fortsättningsvis behöva ges in.

Reflektioner

Avskaffandet av förbudet mot att utvinna uran innebär en förändring i Sveriges hantering av naturresurser och utgör ett led i att göra EU självförsörjande inom kritiska mineraler. I praktiken innebär lagändringarna främst att uran kommer behandlas som andra koncenssionsmineraler och att befintliga gruvverksamheter kommer få möjlighet att tillvarata samt utvinna uran inom ramen för befintlig brytning. Eftersom Sverige har en uttalad målsättning om att bygga ny kärnkraft kan lagändringarna också bedömas utgöra ett första steg mot självförsörjning och mindre importberoende av uran.

Genom att tillåta prospektering och undersökningar av berggrunden kommer lagändringarna innebära en ökad möjlighet för aktörer att söka efter uran i Sverige. Det kan i sin tur bl.a. innebära en ökad risk för konflikter kring markanvändningen med fastighetsägare, kommuner, urfolk och andra aktörer i områden där uranfyndigheter kan förekomma. Med utgångspunkt i egendomsskyddet är det möjligt att dessa begränsningar eller intrång i användningen av markområden kan innebära en ökning av ärenden avseende rätt till ersättning. De nu beslutade ändringarna kan också innebära en ökning av konkurrerande allmänna intressen som ställs emot varandra.

Sammanfattningsvis kan en återupptagen uranbrytning och prospektering i Sverige bidra positivt till användandet av naturresurser och mindre import från utlandet. Lagändringarna kan dock innebära risk för konflikter kring markanvändning och mellan konkurrerande allmänna intressen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen och se vilka konsekvenser samt möjligheter de beslutade lagändringarna kommer ha för olika aktörer och för Sveriges målsättning att också fortsättningsvis vara en ledande gruvnation internationellt.

Kontakta oss

Har du frågor om hur ändringarna kan påverka dig eller din verksamhet alt. andra frågor inom gruvrätt eller miljörätt? Vi har specialistkompetens och hjälper företag, organisationer samt enskilda regelbundet att lösa juridiska utmaningar inom våra expertisområden. Ta gärna kontakt med oss för mer information om hur vi kan hjälpa dig.

(Vänligen notera att artikeln endast är en generell redogörelse av informativ karaktär och ska inte ses som bindande juridisk rådgivning i det enskilda ärendet.)